Jag tål inte den tanken, att någon går och väntar på mig

Ibland överraskas man av ursprunget till något man har en nära relation till. Det är nästan en övernaturlig känsla. Man upptäcker att en låt man gillar är en cover; man hittar det som något man berörts av parafraserar eller lånar av.
Kanske en övernaturlig känsla, som om man skulle hitta en väns ansikte i ett fotografi från sekelskiftet, men framförallt en känsla av att vara införstådd i en hemlighet.

En fin känsla som är värd att uppleva så ofta som möjligt, och därför är det här en uppmaning till alla Almedal-fans att läsa Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken.