En till från Ondskan #1
Folk som snubblar är det nya rock ‘n’ roll
Det är hösten 2005 och den svenska buskisindien har aldrig varit större. När Le Sport döper en låt till ”Show Me Your Penis” är det bara toppen av isberget. Under den bubblande, mustigt tokroliga vattenytan står otaliga hoppfulla förmågor på kö och övar in nya, fräscha slapstickgags till tonerna av hemvävd PC-elektro.
Adam Svanell, 23, har befunnit sig i hjärtat av den framväxande buskisindiescenen i Kristianstad sedan slutet av 90-talet. Han började i proto-buskisbandet Bremen Brotröster GmbH som skivdebuterade 1999 på den egna etiketten Johnny Bråttom. Nu spelar han i buskissupergruppen 50 Hertz tillsammans med medlemmar från band som Slagsmålsklubben och Häxor & Porr.
– Bremen Brotröster flörtade mycket med buskisen, men vi var inget uttalat buskisband. Det var folk som inte gillade oss som kallade oss buskis som ett skällsord, säger Adam.
– Många indieband är djävligt pretentiösa. När vi började med oseriöst showande var det som en motreaktion.
Lavemangsmugglarna var ett annat tidigt buskisband. De gjorde ett par uppskattade spelningar på Emmabodafestivalen åren runt decennieskiftet.
– Lavemangsmugglarna var out-and-out buskis redan i slutet av 90-talet. De var före sin tid, säger Adam Svanell.
Emmaboda 2002 präglades av en kortlivad men omdebatterad nyproggsrenässans, men i skuggan av Dungen och hans tvärflöjt återvände buskisen till den svenska festivalscenen. Slagsmålsklubben höll fanan högst, men också band som Jmyhaze Beatbox var och nosade på buskiskonceptet.
Sedan dess har scenen vuxit sig starkare. Det som för fem eller sex år sedan var en vagt definierad idé är idag en uttalad motrörelse inom den svenska indiesvängen. 50 Hertz omfamnar buskisen.
– Det är som när bögarna kallar sig själva för bögar och tar tillbaka begreppet. Vi säger att vi är buskis för att avväpna de som använder det som ett skällsord, säger Adam.
– Buskis är som en punkrörelse inom indievärlden. Ju seriösare och creddigare sammanhanget är, desto mer punk blir det med folk som snubblar på scen.
David Hylander
Det är hösten 2005 och den svenska buskisindien har aldrig varit större. När Le Sport döper en låt till ”Show Me Your Penis” är det bara toppen av isberget. Under den bubblande, mustigt tokroliga vattenytan står otaliga hoppfulla förmågor på kö och övar in nya, fräscha slapstickgags till tonerna av hemvävd PC-elektro.
Adam Svanell, 23, har befunnit sig i hjärtat av den framväxande buskisindiescenen i Kristianstad sedan slutet av 90-talet. Han började i proto-buskisbandet Bremen Brotröster GmbH som skivdebuterade 1999 på den egna etiketten Johnny Bråttom. Nu spelar han i buskissupergruppen 50 Hertz tillsammans med medlemmar från band som Slagsmålsklubben och Häxor & Porr.
– Bremen Brotröster flörtade mycket med buskisen, men vi var inget uttalat buskisband. Det var folk som inte gillade oss som kallade oss buskis som ett skällsord, säger Adam.
– Många indieband är djävligt pretentiösa. När vi började med oseriöst showande var det som en motreaktion.
Lavemangsmugglarna var ett annat tidigt buskisband. De gjorde ett par uppskattade spelningar på Emmabodafestivalen åren runt decennieskiftet.
– Lavemangsmugglarna var out-and-out buskis redan i slutet av 90-talet. De var före sin tid, säger Adam Svanell.
Emmaboda 2002 präglades av en kortlivad men omdebatterad nyproggsrenässans, men i skuggan av Dungen och hans tvärflöjt återvände buskisen till den svenska festivalscenen. Slagsmålsklubben höll fanan högst, men också band som Jmyhaze Beatbox var och nosade på buskiskonceptet.
Sedan dess har scenen vuxit sig starkare. Det som för fem eller sex år sedan var en vagt definierad idé är idag en uttalad motrörelse inom den svenska indiesvängen. 50 Hertz omfamnar buskisen.
– Det är som när bögarna kallar sig själva för bögar och tar tillbaka begreppet. Vi säger att vi är buskis för att avväpna de som använder det som ett skällsord, säger Adam.
– Buskis är som en punkrörelse inom indievärlden. Ju seriösare och creddigare sammanhanget är, desto mer punk blir det med folk som snubblar på scen.
David Hylander
posted by David at 23:50
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home