Fantastic Man #3 - A Gentleman's Style Journal

Tidskrifter och böcker är det enda som det fortfarande händer att jag konsumerar i ett andaktsfullt tillstånd.
För att de kan vara så vackra och långsamma och obevekligt fysiska. Jag vet att det är samma sorts romantik som konservativa människor känner inför skivomslag, men när det gäller det omsorgsfullt tryckta ordet känns den faktiskt motiverad. Riktigt vackra tidskrifter och böcker förankrar sina rent estetiska värden i praktisk relevans, och det gör hela skillnaden.

Att få tredje numret av Fantastic Man hem i brevlådan var en sådan sällsynt högtidsstund. Jag älskar Gert Jonkers och Jop van Bennekoms tidning inte så mycket för journalistikens skull som för att den är en så häpnadsväckande väl genomförd estetisk idé. Allting i tidningen är utfört med sådan baktanke och begåvning, allting så varsamt avvägt för att passa in i helheten.

van Bennekom och Jonkers handskas för övrigt på ett föredömligt sätt med den reklam som det numera finns ganska mycket av i Fantastic Man. Inte en enda annons är inkilad ibland det redaktionella materialet; allt är respektfullt undanknuffat till början och slutet av tidningen.

På det viset kan man utan att distraheras njuta av långa, formmässigt fulländade intervjuer, där varje sida förutsätter den nästkommande och där bild och text samspelar på sätt som är säregna utan att bli konstlade.

Jag blir lite hänryckt av att skriva om Fantastic Man, men det finns få grejer som spelar så mycket i en annan liga än sina konkurrenter.

Bara fotografierna på en sjuttioårig Wim Crouwel i dubbelknäppt kavaj är värd den dryga hundralapp per nummer som Fantastic Man kostar. Bildreportagen, de homoerotiska undertonerna och intervjuerna med Antony Hegarty från Antony & The Johnsons och YSL-designern Stefano Pilati är liksom bara bonus.

Och det allra bästa är att nummer fyra kommer när som helst.