En lång omväg fram till trashig eurodisco från Västerås

Att alltid vara i rörelse, alltid ligga steget före, är den trend- och självmedvetna populärkulturkonsumentionens första budord. Ett förhållningssätt vars ursprung ofta tillskrivs de första modsen, men så hittar man en beskrivning av 17-åriga high school-hipsters på 20-talet i Malcolm Cowleys Exile's Return som känns kusligt bekant; rent av som en träffsäker diagnos på vad det nu är vi håller på med 85 år senare.

"At one moment reading Oscar Wilde because other high-school pupils have never heard of him, at the next disparaging Wilde because you admired him once and other people still admire him.
It ends in having nothing left to feed upon; it becomes self-devouring. The desire to surprise or decieve leads often to a final deception - which consists in behaving exactly like everyone else. This was the stage which several of us had reached by our eighteenth year. We dressed like everyone else; we talked about girls, automobiles and the World Series."

Lite som det känns att efter åratal av grävande och rotande efter den senaste och bästa popkulturen landa i trivsamma fotbollsutflykter på lördag eftermiddag och Pandoras Trust Me på dansgolvet.
Och det lustiga är att det fortfarande känns lite lätt subversivt; att man fortfarande får för sig att man gör någonting helt annat än de som går på fotboll och lyssnar på eurodisco utan att ha tagit den där långa, teoretiska omvägen dit.