Ute och glider

Bland det mest ambitiösa och pretentiösa jag har gjort i mitt liv var minifanzinet Whigfield or Wilde? som publicerades på revo9.com. Revo9-sidan är för övrigt sedan bara några veckor tillbaka försvunnen från internet. Rättigheterna till domännamnet gick ut, helt enkelt.

Ok, det här börjar utvecklas till ett fullfjädrat sidospår så here goes: tillsammans med några andra ungdomliga förmågor drev jag i början på decenniet en nättidning som hette Revolution #9 (men som i allmänhet kallades Revo9 för enkelhetens skull). Bland de övriga inblandade fanns människor som Kalle Magnusson (numera Hybris), Martin Thörnqvist (numera Songs I Wish) och Anton Gustavsson (numera Ondskan).

Revo9 var ett ofta undermåligt, ibland charmigt indiefanzine. Vi skrev ohämmat och utan självcensur om grejer vi gillade, och eftersom det fanns andra unga och oförstörda indiesjälar i vårt land lästes vi faktiskt av ganska många. I slutändan mynnade alltihop ut i två pyttesmå festivaler i Bulltoftaparken i Malmö där folk drack folköl, lyssnade på gamla Hefner-män och pyttesmå småländska indieorkestrar, och hade samlag i tält (som man ju har). Det var naivt, ogenomtänkt, entusiastiskt och på det hela taget ganska trevligt. Hur som helst...

En av de där popteoretiska små essäerna jag knåpade ihop när jag var 20 och publicerade under samlingsnamnet Whigfield or Wilde? (namnet är fortfarande bra i och för sig) handlade om Duke Ellington & John Coltranes "In A Sentimental Mood". Det är fortfarande en helt sagolik bit musik. Och när jag var hemma och firade jul med familjen härom sistens fick jag till skänks av min morfar en skiva med den gode Duken, Charlie Mingus och Max Roach som är ifrån ungefär samma veva (alltså början av 60-talet). Den är också riktigt jävla bra och borde gå att hitta på DC. Money Jungle heter den.

En rolig grej med Mingus är att jag i unga år läste hans självbiografi, i vilken han super, knarkar och knullar sig kors och tvärs över den nordamerikanska kontinenten. På ett ställe i boken fick får den unge Charles ett tips om hur man skall bära sig åt för att gå hem hos kvinnorna så att säga i sängkammaren. Det lade jag förstås på minnet, och kom att använda med viss förtjänst när jag senare gav mig in på det där med samlag. Jodå.